Dan före dan...
Yes, imorgon är det 24:e december och dagen med stort D, eller stort J?
Ser jag fram emot det? Jo visst, på något sätt känns det väl ändå bra, julen brukar ju vara mysig och man får spendera lite quality time med familjen och kanske få uppleva en sorts jul dejá vù, då vi får känna oss som barn igen. Men precis som förra året så har jag insett att jag inte ser fram emot julen alls på samma sätt längre, vilket jag faktiskt tycker är synd!
Visst kan man dra valsen om att "jag är vuxen nu" men bara för att man är vuxen betyder det att man inte alls får njuta av lite värdsliga saker? Jag vet att när jag var yngre så var det väl mest klapparna som lockade, de som plockades fram under kvällen den 23:e och som man inte fick gå fram och klämma på. Redan i slutet på november började man längta efter julkalendern, man började genast fundera på julafton och önskelistan! Tomten!
Nej, jag vet att jag inte är lika tänd på paketen nu så då, men egentligen är det väl inget fel med att se fram emot att få presenter? Även om man må vara "vuxen" (eller vuxnare). Men numera spelar presenterna ingen större roll alls, även om jag kanske vet att jag kommer att få någonting jättefint från föräldrarna, det är inget som skapar pirr längre. Jag längtar starkt efter den pirriga känslan! Ibland önskar jag att jag hade ett mycket mindre syskon...det är så otroligt härligt att se hur en liten längtar efter julen så starkt att det bara är spring och hopp i benen kvällen före julafton. Precis så som man var själv en gång i tiden.
Aja, kanske är det att man håller på att bli vuxen helt enkelt? Who knows? Jag vet bara att jag saknar det.
Men detta får mig inte att inte gilla julen (yay, dubbelnegationer är alltid roliga), jag gillar julen jättemycket även om jag låter tråkig och cynisk just nu! Jag älskar att baka, dekorera, klä granen och allt det där och visst kan klapparna vara lite roliga också, fast tycker att det är ännu roligare att ge bort riktigt bra klappar ;) man liksom vet att personen ifråga kommer att bli så glad :D det är det absolut roligaste med julen!
Just nu sitter jag hemma hos föräldrarna, fick för mig att jag ville vara här dagen innan så att jag kunde få vakna upp hemma på julafton :). Kanske kan det locka fram lite mera julkänsla? Den har liksom sprungit och gömt sig för mig. Att det inte är någon snö på marken bidrar väl också till att julkänslan ännu inte har infunnit sig. Mor min har köpt en ny paket-strumpa till mig o bror jättesöta är de :), ändå sedan vi var små så fick vi julstrumpor vid sänggavlarna (en var) och sedan på morgonen när vi vaknade hade vi fått varsitt paket :)...hade de inte gjort de kanske vi hade gått lös på klapparna under granen i ren frustration efter någon timme *hehe*. När vi var mindre hade vi pappas gamla skidstrumpor, men nu har mamma köpt ett par nya, fina, stora :) kan lägga upp en bild senare.
Saknar far min också, han borde vara här, då hade det nog känts mera juligt :). Klädde granen ikväll också, hade tänkt ha en hemma också men hittade inget bra julpynt så jag struntade i det. Letade t ex efter traditionella julgranskulor i glas, men hittade NOLL! Bara i plast, eller überstora jättekulor! :O Vad tror tillverkarna att vi har för träd? Inte har den globala uppvärmningen bidragit till större granar uppe i norden väl? Eller? Har jag missat något? Appropå det så var våran gran inte så där jättestor heller, bror min hade gått runt med mamma och letat efter en rätt stor men inte hittat något..så i så fall är det väl en väldigt segregerad del av granarna som blivit utsatta för denna förstoringen.
Aja, nu ska jag sluta babbla..är lite trött så vet inte riktigt om jag ens skrivit något vettigt!
Ser jag fram emot det? Jo visst, på något sätt känns det väl ändå bra, julen brukar ju vara mysig och man får spendera lite quality time med familjen och kanske få uppleva en sorts jul dejá vù, då vi får känna oss som barn igen. Men precis som förra året så har jag insett att jag inte ser fram emot julen alls på samma sätt längre, vilket jag faktiskt tycker är synd!
Visst kan man dra valsen om att "jag är vuxen nu" men bara för att man är vuxen betyder det att man inte alls får njuta av lite värdsliga saker? Jag vet att när jag var yngre så var det väl mest klapparna som lockade, de som plockades fram under kvällen den 23:e och som man inte fick gå fram och klämma på. Redan i slutet på november började man längta efter julkalendern, man började genast fundera på julafton och önskelistan! Tomten!
Nej, jag vet att jag inte är lika tänd på paketen nu så då, men egentligen är det väl inget fel med att se fram emot att få presenter? Även om man må vara "vuxen" (eller vuxnare). Men numera spelar presenterna ingen större roll alls, även om jag kanske vet att jag kommer att få någonting jättefint från föräldrarna, det är inget som skapar pirr längre. Jag längtar starkt efter den pirriga känslan! Ibland önskar jag att jag hade ett mycket mindre syskon...det är så otroligt härligt att se hur en liten längtar efter julen så starkt att det bara är spring och hopp i benen kvällen före julafton. Precis så som man var själv en gång i tiden.
Aja, kanske är det att man håller på att bli vuxen helt enkelt? Who knows? Jag vet bara att jag saknar det.
Men detta får mig inte att inte gilla julen (yay, dubbelnegationer är alltid roliga), jag gillar julen jättemycket även om jag låter tråkig och cynisk just nu! Jag älskar att baka, dekorera, klä granen och allt det där och visst kan klapparna vara lite roliga också, fast tycker att det är ännu roligare att ge bort riktigt bra klappar ;) man liksom vet att personen ifråga kommer att bli så glad :D det är det absolut roligaste med julen!
Just nu sitter jag hemma hos föräldrarna, fick för mig att jag ville vara här dagen innan så att jag kunde få vakna upp hemma på julafton :). Kanske kan det locka fram lite mera julkänsla? Den har liksom sprungit och gömt sig för mig. Att det inte är någon snö på marken bidrar väl också till att julkänslan ännu inte har infunnit sig. Mor min har köpt en ny paket-strumpa till mig o bror jättesöta är de :), ändå sedan vi var små så fick vi julstrumpor vid sänggavlarna (en var) och sedan på morgonen när vi vaknade hade vi fått varsitt paket :)...hade de inte gjort de kanske vi hade gått lös på klapparna under granen i ren frustration efter någon timme *hehe*. När vi var mindre hade vi pappas gamla skidstrumpor, men nu har mamma köpt ett par nya, fina, stora :) kan lägga upp en bild senare.
Saknar far min också, han borde vara här, då hade det nog känts mera juligt :). Klädde granen ikväll också, hade tänkt ha en hemma också men hittade inget bra julpynt så jag struntade i det. Letade t ex efter traditionella julgranskulor i glas, men hittade NOLL! Bara i plast, eller überstora jättekulor! :O Vad tror tillverkarna att vi har för träd? Inte har den globala uppvärmningen bidragit till större granar uppe i norden väl? Eller? Har jag missat något? Appropå det så var våran gran inte så där jättestor heller, bror min hade gått runt med mamma och letat efter en rätt stor men inte hittat något..så i så fall är det väl en väldigt segregerad del av granarna som blivit utsatta för denna förstoringen.
Aja, nu ska jag sluta babbla..är lite trött så vet inte riktigt om jag ens skrivit något vettigt!
Kommentarer & Åsikter
Trackback
