NyxOfNight

The winds of change...

Allting snurrar, hela världen snurrar (ja, på riktigt också..men det var ju inte riktigt det jag menade). Livet ändras allt för snabbt, snabbare än jag kan hantera, dessvärre finns det ju ingenting som jag kan göra åt det. Who can? Allting fortsätter att snurra i alla fall, klockan fortsätter att ticka i köket - sekunderna fortsätter att rusa - och det finns inget jag kan göra åt det.
Snacka om att känna sig hjälplös.
Vissa vändningar i livet är ju välkomna men så finns de man inte vill veta av, alls.
Jävla cancer som ska invadera personer som jag älskar och bryr mig om, varför? What did I do wrong? Okej, vet att det där bara är en löjlig (barnslig?) tankegång, jag vet att jag personligen inte har gjort något fel...men det känns ändå grymt jobbigt. Folk borde inte dö och speciellt inte unga människor, min syster (som jag tyvärr aldrig fick träffa) dog i levercancer 86 och jag vet hur hårt det drabbade folk i min omgivning och att min far alltid tänker på henne, varje dag. Hon var ännu yngre än den kompis som jag känner som har drabbats av det, hon fick inte ens fylla 15.
Min kompis som nu har fått en tumör, kommer antagligen inte att leva länge till och det känns så himla s k i t han har en familj som älskar honom och som han kommer att lämna bakom sig; hans underbara fästmö (wife-to-be) och deras underbart söta dotter S. Önskar att jag kunde sätta mig på ett plan och bara flyga dit, men kan ju inte det, för mycket i skolan som är ivägen.

Sedan hela förvirringen igår kväll, jag vet inte riktigt varför jag blev det (eller varför jag fortfarande känner mig ganska förvirrad), på något sätt började jag väl tvivla på en del saker...fick upp ögonen för vissa saker.
Jag kan nog inte förklara bättre än så, för jag vet nog inte mycket bättre själv.

Ska sluta ordbajsa nu, vet inte riktigt varför jag skriver ens en gång...