NyxOfNight

Så lät jag när jag var typ 2½ och var på Barbados med mina föräldrar, pappa ville försöka doppa ner mina fötter (och lite av mig) i vattnet (havet) men jag tyckte att vågorna som kom in på stranden i fullfart lät så läskigt så att jag började skrika och då satte pappa ner mig högre upp på stranden istället så att jag fick sitta och leka med min hink och spade, så satt jag där och sa Illa, illa istället. Lilla jag gillade inte höga ljud, lilla poolen på hotellet var mycket bättre.

Nu sitter jag istället i en säng med täcke över mig och säger illa, illa. Är halvsjuk, har väntat i ungefär en vecka nu på att det ska bryta ut, det ligger liksom där bak någonstans, men vill inte riktigt komma fram. Det är grymt jobbigt, vill hellre få bli sjuk och satsa på att bli frisk, istället för att den här überförkyldningen som drar ner mig och bara gör mig seg och äcklig. Dessutom nyser jag non-stop, så mycket att jag på köpet nu har fått näsblod, trevlig va? Nä, måste rycka upp mig för på tisdag så är det skola och jag måste gå. I och med att jag är sjuk och H hade köpte godis så har jag legat och nibblat på det hela morgonen så nu mår jag jätteilla också, SUCK! Att jag inte lär mig att äta bättre, så att jag slipper att må illa.
Ska försöka gå ut på en promenad, det kanske stillar illamåendet litegrann?

I torsdags så träffade jag äntligen L, min otroligt rara L, det som slog mig var att det kändes minst lika okonstlat och bra som när vi var små, fast samtalsämnena har ju såklart ändrats under åren, men det går lätt och jag trivs så himla mycket i hennes sällskap och hennes tatuering var jättevacker! Vill också ha en, men vet inte om jag kommer att våga. Men jag tackar jättemycket för den kvällen, även om vi båda blivit krassliga efteråt, det var jättetrevligt verkligen, behövde den. Med lite vin så clear-ades luften ännu bättre också och jag fick tillfället att be om ursäkt för att vi gled ifrån varandra lite onödigt mycket under tonåren. Önskar så att jag hade kunnat varit där för henne, inte för att jag vill vara ego och tänka att jag skulle ha kunnat ändra något, men bara för att kunna finnas där i alla fall...vart var jag istället? Jo med en skithög till pojkvän. Jag var ung och dum upphöjt i kvadrat.

Vad har jag gjort mer?
Kollat på Greys Anatomy, den är riktigt bra faktiskt :) tack vare R som jag faktiskt tog mig för att äntligen titta på den, har tänkt på det tidigare men har aldrig blivit av. Det är som en kombination av House och ER eller något sådant. Bailey är ju lite som House :P.

Usch, har riktigt ont i halsen nu..suck!

Ska försöka dra på mig lite respektabla kläder och försöka gå ut lite.
Ta hand om er därute!
Puss

Det är det minsta man kan säga, har extremt mycket att göra nu när terminen har satt igång, det är ett par rester som måste tas om hand, annars kommer det inte att gå bra för mig när jag ska börja skriva min C-uppsats och jag vill så gärna få möjlighet att göra detta! Men jag försöker...

Vad har hänt sedan sist då?
    Förra helgen så uppvaktade vi min farbror som fyllde 60 :) det var jätteroligt, han hade ingen aning om våran överraskningsfest. Han var ute med sina brorsor (min andra farbror och min far) med deras respektive och även hans mamma (min farmor) och sedan så sa J min farbrors fru att de hade ett paket till honom hemma, som var för stort för att ta med på restaurangen, så de var tvungna att gå förbi lägenheten och då tänkte de att kaffe där (istället för att ta efterrätt på restaurangen) var en bra idé. Så de började gå hemåt och då var vi alla redan där; övriga släktingar, jobbarkompisar och andra vänner. Han blev otroligt förvånad och blev så rörd att han började gråta när han steg in i hallen och typ 50 pers stod där och började sjunga "ja-må-han-leva" till honom. Det var underbar stämning och jag började prata lite extra mycket med min kusin K, har inte pratat mycket med henne förut egentligen..men antar att mina kusiner nu börja inse att jag är rätt stor, trots att det är en ålderskillnad, så är den inte lika "stor" nu.   
    Under den festen fick jag däremot reda på en sak som jag blev otroligt upprörd och orolig kring! Nämligen att min yngsta kusin under fredagen (detta var söndag) hade blivit misshandlad då han varit ute på stan med en kompis. Tydligen var det så att han hade varit lite berusad och gått och haft armen om sin kompis (manligt kön) och då var det några äldre killar som gått bakom dem och sedan frågat ifall de var homosexuella.
    Min kusin hade svarat "Nej, vi är bara polare" och sedan fortsatt att gå med armen om sin kompis - vilket han hade ALL RÄTT till!!! - då hade tydligen någon av dessa äldre killar attackerat dem (för att de såg bögiga ut, eller för att de trodde att de var homosexuella helt enkelt). Min kusin klarade sig "lindrigt" eller snarare lindrigare än de andra, men han blev fortfarande nersparkad och sedan sparkad på när han låg ner på marken! Det är så jävla fegt när någon sparkar på någon som ligger (eller det är fegt med våld, men det där är bara FÖR mycket!) det är ju som ett mordförsök!
    Tillslut hade det blivit svart och sedan var han på sjukhus, hans kompis hade fått hela ansiktet omöblerat och tror även att han fått ett par tänder utslagna! Jag förstår verkligen inte detta, det är så himla läskigt dessutom! Lite som Riccardo mordet, att folk blir sparkade på, bara så där...hoppas att de får tag på dem som ligger bakom, dessa killar är inte lika unga som de som var inblandade i Riccardo mordet, så de borde verkligen åka in!
    Jag blir så förbannad!

Vad har hänt mer då?
    Lite strul på hemmafronten, men det är inget som inte kan lösas hoppas jag.

Idag ska jag även träffa L :) ska bli jätteroligt, det var alldeles för längesedan! Nu har hon kommit tillbaka från Barcelona också, så hon lär vara solbränd och vacker edit: vackrare! och så har hon tatuerat sig, gillar den så otroligt mycket, blir så himla avundsjuk! Jag är så himla feg när det gäller tatuering, jag vill ju, men...
    Hoppas att hon kan visa upp den lite, så att jag får se den på riktigt, än så länge har jag bara sett bilden.

Nä, nu ska jag försöka plugga lite...

Kram till er som läser!
 

Självsäkerhet = 0

Antar att det är många därute i cyberspace som känner samma sak, om inte hela tiden så någon gång ibland. Sedan finns det såklart de som känner alltid har självsäkerheten på topp, vissa lite för mycket. Men på sitt sätt kan jag känna en avund mot dessa människor, även mot de som är på gränsen till arroganta och bara för mycket. För det betyder att det faktiskt tror på sig själva så pass mycket, för vissa kan det säkert vara en fasad också, som de gömmer sig bakom, att de liksom överdriver - sätter upp en vägg och gömmer sig bakom den. Det är inte heller bra!

Men ni vet säkert typen; de som bara kan glänsa, ansluta sig till vilket sällskap som helst, vara helt öppna och se helt underbara ut. De kan prata obehindrat och kan få andra personer att känna sig som ingenting. Är otroligt avundsjuk, vill också kunna ha den självsäkerheten. Dessa personer kan sätta på sig vad som helst, ett par tråkiga jeans och få det att se hur underbart vackert ut som helst. Det sägs ju att om man har självförtroendet och känner sig bra i något så kan vad som helst se vackert ut och jag börjar verkligen tro på detta.

Jag önskar inte att jag hade mer självkänsla/säkerhet/förtroende endast för eget syfte, utan även för folket i min omgivning som drabbas också. Inte bara för att folk i min omgivning ska slippa höra de vanliga klyschorna "åh-ser-jag-för-fet-ut-så-här?" (även om de får höra sådant också) men för att min osäkerhet kan göra folk osäkra och obekväma runt omkring mig, säkert. Hell, jag stör mig på mig själv många av gångerna! Det kan jag lova. Ett exempel är att jag alltid ska tvivla på saker och ting som folk säger till mig, i alla fall alla bra/positiva sakerna (de negativa suger jag åt mig som en svamp!, det är bara att erkänna)..till exempel så kan jag få för mig att personer har blivit arga på mig bara för att de inte riktigt pratar som "vanligt" online, när jag chattar med dem och sedan måste jag fråga. De säger nej och sedan inte mycket mera. Men sedan känns det konstigt i alla fall, så jag måste fråga igen i stil med "är du säker?" och då börjar de väl bli lite irriterade. Jag vet ju mycket väl att folk kan ha annat på tankarna och inte är speciellt pratglada, jag är inte allas centrum! Men min hjärna kan bara inte släppa det - jag kan vara så paranoid ibland! - jag vill så gärna att alla ska gilla mig, vill vara folk till lags. Utan att vilja låta alltför självgod så är jag ofta för snäll, kan låta mig trampas på och vill alltid tillfredställa Allas önskningar på mig. Det går inte alla gånger (vilket inte är så konstigt, vissa ställer ju konstiga krav!) och det dödar mig känns det som (it kills me..låter mindre dramatiskt på engelska). En kompis till mig sa en gång "måste alla älska dig eller?" och nej, såklart inte. Men om det finns något jag kan göra för att folk ska gilla mig, då är jag på.

Samma sak är med pojkvänner, kan tycka att de i praktiken bara borde lämna mig, eftersom jag inte är tillräckligt bra, eller tillräckligt snygg. Om de tycker att en annan tjej är snygg eller smal kan jag sitta och vara deppig över det i evigheter och tänka att jag aldrig kommer att se ut så. Men sedan blir det oftast bättre efter ett tag. Usch, jag vill inte vara så här jobbig!!! Jag stör mig till tusen på detta själv, antar att många andra känner så om mig också. Eller så är detta inget större problem för dem och jag nojar mig i onödan och hänger upp mig på Ytterligare en sak och tvekar..SUCK!

Varför är det så här då, kan ju folk fråga sig. En del skulle säkert säga "men du inser ju vad felet är, tro lite mer på dig själv bara!" i teorin låter det ju perfekt - det är ju så många säger att man ska börja; identifiera problemet, det är första steget. Men det är inte så lätt! Jag har alltid haft dålig självkänsla och vill inte hävda mig, eller ta plats. Mina föräldrar tjatar också på att jag måste göra det ibland, min bror (yngre) får så mycket eftersom han är så bestämd när han vill ha något, jag vill inte fråga om sådant. När jag var yngre, innan jag shoppade kläder själv utan mamma, så hittade jag ofta något som jag tyckte var jättefint. Men jag vågade sällan fråga ifall jag fick plagget, ville inte ens fråga om att få prova det. Min teori var istället att stå vid plagget riktigt länge, pilla lite i det och sedan när mamma var klar med bror som redan hade pekat ut vad han ville ha och provat det (och mamma som tycker att han ser jättebra ut i Allting var direkt på och sa att man inte kunde säga nej till honom), så hoppades jag att hon skulle gilla det jag pillade på och skulle be mig att prova det. Men många gånger såg hon nog inte min - lite för diskreta - hint och sa bara "ska vi gå?" vilket vi gjorde. Skyller absolut inte detta på min mamma, hon gjorde inget fel, jag var bara för blyg! Jag är fortfarande mycket så, fast inte lika mycket, tror jag...
Men varför, jag vet inte riktigt, jag har inte haft en jättejobbig uppväxt (visst har det gått upp och ner, men det var inget jobbigt på hemmafronten när detta började), men blev mobbad och utstött i skolan, det var som om jag inte var nog för mina kompisar, jag var tvungen att göra saker för att vara bra nog att få leka med dem. Så jag antar att det var så det började...sedan sitter det som berget och jag kan inte släppa taget. Men jag VILL så himla mycket och jag försöker!

Men på något sätt vill jag inte säga nej och radera alla händelser (mobbing etc.) för det har på något sätt format mig till den jag är (även om jag ibland skulle ge vad som helst för att vara någon annan) och även om jag inte är helt läkt - kommer nog aldrig att bli det fullt ut, ärren kommer alltid att finnas kvar - så är jag inget öppet sår längre och jag jobbar på det. Men det gäller att erkänna saker för sig själv, som man kanske inte vill, för att i slutändan kunna må bättre..."Sometimes the hardest thing and the right thing are the same".

Så ni som finns där ute som är som jag...ge inte upp, okej?
Vi kan väl försöka tillsammans? Tillsammans är man mindre ensam.

(p.s) ibland känns det som om jag kanske inte förtjänar att vara fullt nöjd och stark, tills jag börjar lära mig att tycka om mig själv på något sätt? Kanske måste jag först övervinna ett par hinder, innan jag kan stå själv på mina egna ben? Men behöver nog ditt stöd ett tag, så att jag inte ramlar...

I want to Love, I want to give Love and I want to be Loved. <3 All you need is love, right?

Det är något jag ALLTID har haft problem med, så länge jag kan minnas, alltid olika typer av separationer.

Ni kanske sitter framför datorn och tänker "Ja, men det kan väl alla ha?", visst det kanske finns flera, jag säger inte att jag är unik på något sätt. Jag kan bara tala för mig själv.
När jag var riktigt liten typ i dagis ålder, då var jag nog inte så himla rädd för separationer, jag var väl inte med om så många typer av separationer. Men sedan började det komma krypande, det började med hemlängtan och visst nu sitter det säkert många och tänker "Ja, men Det är i alla fall vanligt" och visst är det så, jag känner många som har berättat om hur de också hade hemlängtan. Visst vissa grejer var absolut ofarliga, som att sova över hos den allra bästa kompisen i världen L. Vi lekte jätteofta när vi var små och hade hur roligt som helst, kommer ihåg jättemycket som vi gjorde :). Sedan flyttade hon en bit ifrån mig och det blev svårare att bara träffas spontant. Men det gick bra, men så i den vevan, kring åldern 9 så skulle jag på fiolläger med min orkester. Kände väl inget speciellt inför det, lite nervös kanske, men det var inget farligt. Jag tyckte det skulle bli spännande att åka på tågresa och jag hade ju en av mina kompisar L (en annan L) med mig, men så kom jag dit och det var nytt och många olika personer och våra repititioner var lååånga och strikta. Vi åt frukost vid 7 - halv åtta tiden och sedan så började vi vid 9, rast för lunch och sedan någon fem minuters bensträckare. Inte nog med att jag redan hade börjat bli nervös kring hela konceptet så tyckte de att jag inte var tillräckligt snabb på att lära mig läsa noter - under mina fiollektioner hemma så hade jag dels en fiolbok där det stod vad för not alla noter var liksom d, a, c under respektive noter. Visst kunde jag läsa vissa, men det tog mig ett tag - så de bestämde sig för att jag skulle få spela i en egen liten grupp med lite lättare saker. Det fick mig ju inte att känna mig mycket bättre.
Någon kväll därpå så skulle vi ha en liten musikafton i en stuga lite längre bort från längorna vi bodde i och mitt under den musikaftonen så fick jag någon typ av panikångest och sprang därifrån, kommer ihåg känslan av att springa över fotbollsplanen och sedan in i längorna och till telefonhytten. Slog direkt nummret hem (klockan var väl åtta på kvällen eller däromkring) och mamma svarade och jag bara brast ut i gråt och sa att jag absolut inte ville vara där utan jag ville hem, NU! Men mamma sa att det var en lång resa och att jag antagligen bara behövde aklimatisera mig lite, försökte prata med pappa men han resonerade på samma sätt. Detta hände sedan flera gånger i rad och mina föräldrar började tycka att det var lite irriterande, nog skulle jag stå ut de få dagar som var kvar på veckan! Visst, i slutet så gjorde jag ju det. Mycket tack vare L som var med mig och som första natten då jag bröt ihop kramade om mig och sa att hon kunde ligga brevid mig i sängen (vi delade rum) och hålla om mig och att hon inte skulle sova förens hon visste att jag gjorde det. Hur gullig, smart och förtstående kan en nioåring vara liksom? Hon var bäst!

Men dessa panikartade attacker kunde senare komma även om jag var hos farmor på landet, vilket kändes jättepinsamt, men jag kunde bara inte förklara Varför. Jag ville bara hem, tror däremot inte att det var för att jag ville vara med mamma och pappa, utan det var bara en jättestark känsla. Men visst skämdes jag så enormt över att jag hade hemlängtan (eller vad man ska kalla det?) när det gällde Farmor av alla människor! Hon var ju min släkt! Men började gråta och hålla på och tillslut så åkte jag hem med mamma, hon och pappa var inte alls glada på mig och bad mig att samla mig och åka tillbaka ut till henne på landet. Men det blev inte av, jag kunde bara inte. Farmor trodde att det var en pubertetsgrej, var väl i 12 års åldern (vilket gjorde att jag kände mig ännu hemskare, för det kändes barnsligt att ha hemlängtan!). Kanske var det puberteten? Kanske var det någon form av separationsångest? Kanske har detta något med min adoption att göra, något jag mer har funderat över på senaste tiden.

Jag kunde känna en jättekonstig känsla av att bara vara ute med mamma och pappa i skärgården, trots att det var med dem! Mina egna föräldrar, kände ändå någon typ av hemlängtan. Tror att det var hela miljöombytet, sedan kunde jag känna mig lika konstig när jag kom hem. Kanske för att jag då hade vant mig vid båten och helt plötsligt var man någon annanstans igen!? Jag har ingen aning...
Sedan 9 års ålder så fick jag (sommaren mellan 3an och 4an) någon obehaglig känsla i mig när dagen började ta slut, som om det var sista dagen i mitt liv..eller nja, så dramatiskt tänkte jag väl kanske inte, men det kändes som om något var jättefel och jag ville verkligen inte lägga mig för då skulle dagen ta slut och det var något som kändes jätteläskigt. Sedan var det uppehåll en sommar och sedan kom det tillbaka. Vid 11 års ålder så pratade jag med pappa om det, försökte beskriva vad jag kände, men kände mig så löjlig, för det enda jag kunde säga till honom var "pappa jag har en konstig känsla.." mer eller mindre. Men han hade märkt att jag börjat gråta när jag skulle lägga mig men jag kunde inte förklara varför. Jag var rädd för Att sova, men när jag väl hade lagt mig i sängen och började bli trött så kändes det bra (nästan alla gånger), det var bara timmarna innan jag skulle lägga mig, typ efter middagen som jag kände så.
Men pappa sa något som var jättebra och det var "varje gång du får den här känslan, försök fokusera på VAD är det jag är rädd för?" och det hjälpte till en viss del och nu har den här känslan försvunnit. Jag kan fortfarande få den ibland, men nu vet jag oftast varför. Men vet fortfarande inte varför jag fick det då!

Har också alltid varit väldigt klängig när det gäller mina pojkvänner genom tiderna, har varit livrädd för att de ska lämna mig att jag nog tillslut blivit så klängig att jag mer eller mindre att gett dem en uppenbar anledning att lämna mig. Vilka killar gillar att känna sig instängda i en relation? Än mindre, redan vid så pass ung ålder. Det räcker att de flesta killar tycker att det är instängt och läskigt att gifta sig och sedan kommer en tjej som jag som bara klänger sig fast med lås och kedjor och bedjar om närhet och förevigt. Eller så har min dåliga självkänsla funnits där och varit för mycket, eftersom jag hela tiden har bedjat om försäkringar hela tiden, för att kolla att de faktiskt fortfarande vill ha mig..eftersom jag nästan alltid har tyckt att de är för bra för mig och att de inte borde vilja vara med mig egentigen, jag är ju bara jag liksom. Även om vissa relationer (så här i efterhand) inte alls var bra för mig heller! Däremot har jag blivit mycket bättre på sådant, men lite av det finns fortfarande där. Old habits die hard, right?

Det var för något år sedan när jag satt och läste tidningen City på tunnelbanan som jag läste Ana Martinez krönika, hon är jätteduktig skribent och har många gånger varit en inspirationskälla. Hon skrev om separationer och det var mycket jag kände igen mig i. Har för mig att hon nämnde någon som hon kände som var adopterad och kände mycket sådant och det var först då som jag fick upp ögonen för att mycket av min ångest och panik-hemlängtan-attack kanske har något att göra med min adoption. Kanske inte direkt på det medvetna planet, men någonstans djupt inne. Inte bara att "jag är adopterad och har blivit lämnad, så nu är jag rädd för det igen", skulle inte tro att det är så lätt, men jag är riktigt intresserad. Är det här något jag har gemensamt med andra adopterade? Kanske är det bara jag som letar desperat efter ett svar? Kanske vill jag kunna skylla mitt beteende på någonting? Jag vet faktiskt inte. Men jag har en kompis till mig som också är adopterad från Indien, precis som jag (inte samma del av Indien dock) och hon är läkare och hon visade mig någon undersökning hon var med att göra kring adopterade och icke-adopterade barn, där man jämförde vad de olika barnen/ungdomarna kring frågor som depression och liknande saker. Jag fick aldrig se hela, men jag skulle gärna göra det någon dag, se ifall jag kanske hittar något svar? Eller om jag bara var en odräglig liten unge som aldrig riktigt visste vad jag ville eller kände...? Who knows.

Hm...skulle nog säga att detta inlägg i alla fall var rätt djupt, även om det aldrig kommer att locka Schulman, eller andra personer till att läsa, så har jag lyckats fylla detta inlägg med djupare tankar och frågor, inte bara "vad-jag-har-gjort-idag-inlägg" :).

Idag har varit en väldigt bra dag! :D <3

1. Känner inte längre lika mycket panik inför tentan
2. Allting löst med H
3. I har fått sin dotter (20.28 ikväll) Aura heter hon, jättesöt på den lilla bilden som jag fick se via mobilen. ¤lycklig!¤
4. Haft en trevlig kväll ute
5. Ett bra samtal med mamma
6. Liten kusinbarn fyller 1 år idag [edit: hon föddes tydligen den 14:e inte den 15:e men däremot kl. 23:45, så nästan :P]
7. Hy fyller år idag och har börjat prata med en trevlig tjej :)
8. Träffade F i stan på vägen hem, väldigt oväntat med tanke på att hon inte ens bor i Stockholm, så det var trevligt.
dessa utan inbördes ordning!

Kan man få en bättre dag?
Tror inte det. Blev överlycklig när I messade mig med bild och namn på lilltjejen, Aura tycker jag var ett jättevackert namn. I ville inte berätta för folk innan hon kom eftersom folk gör sig egna föreställningar kring namnet, om man istället när hon finns som person säger att detta är Aura, så är folk direkt på. Åh! är verkligen så glad för deras skull, hon sa att de kanske redan är hemma i morgon eller på söndag. Det går visst fort sånt där, om allt står rätt till. Funderar på att ringa och säga grattis, men vill inte tränga mig på, har inte pratat muntligt med I sedan 2003 :P.
Man blir ju nästan sugen på barn själv, älskar de små :).

Just nu har jag inte mycket att göra, andas ut efter en trevlig kväll och en något nervös dag.
Ska forsätta plugga i morgon, är ingen idé att jag försöker nu, då kommer allting bara att gå in genom ena örat och direkt ut genom det andra.

Har förresten läst ut Breaking Dawn typ i förrigår eller dagen innan det till och med, den var jättebra :) såklart. Men inte fullt så bra som de tidigare böckerna, den var väldigt annorlunda och lite klyschig i början på något sätt (vill inte avslöja för mycket) och dessutom rätt förutsägbar vissa gånger...men å andra sidan så var det ju dags att knyta ihop de lösa trådarna och komma fram till ett slut. Det var med en djup suck jag läste de sista raderna i Twilight-serien och såg orden The End på sista sidan. Längtar så tills Stephenie blir klar med boken Midnight Sun som är en parallell till första boken Twilight, det är samma historia fast berättad utifrån en annan av huvudkaraktärerna. Spännande!!! Längtar massvis! Det stod på hennes hemsida (www.stepheniemeyer.com) att hon skulle börja ägna mer tid åt den när Breaking Dawn hade kommit ut, vilket den nu har. Så jag kommer att hålla ögonen öppna :).

Sorry, Schulman..kommer nog aldrig att lyckas skriva en jättebra och djup blogg! Men även om jag bara skulle beskriva min dag i detaljer alá blondinbella så skulle jag ändå aldrig få 50 000 hits på en dag. Kanske ska jag lika gärna ge upp? Eller så är det en ny dag i morgon också ;).

Night

Är otroligt nöjd! :) Hon som klippte mig var hur mysig som helst också, så himla trevlig. Sa till henne att hon lätt var den bästa jag klippt mig hos, så hon blev glad. Alltid trevligt att kunna göra folk glada :).

Frisyeren är väl annars rätt lik den jag haft tidigare (typ spretig, kort lite bob..ungefär) men nu är det pyttelite assymtriskt, vilket känns bra, i alla fall när det är assymetriskt på det här sättet. Det är lite längre på ena sidan av ansiktet och lite kortare på andra. Annars ser det bara ut som man har en potta på huvudet typ och hur kul är det på en skala? Men så jag är JÄTTENÖJD! Klippoteket kommer jag nu att föra vidare till alla personer som vill klippa sig snyggt, däremot så kostar det ju en hel del :/.

Sedan har jag messat lite med I, verkar som om värkarna har satt igång lite i alla fall, så det kanske händer i natt :) eller imorrn bitti, på gång är det i alla fall. Åh! Det är så himla spännande, jag blir alldeles pirrig i kroppen!

Vill åka utomlands, är så himla avis på L som åker till Barcelona snart :( men hoppas verkligen att hon får det trevligt där.

I morgon ska jag verkligen försöka plugga ordentligt, sätta mig ner och kolla olika termer och försöka få in dem i huvudet ordentligt, annars kommer jag att vara screwed och sedan kommer jag att titta på den gamla tentan ytterligare en gång. Kollade på den idag också. Hm, jag har faktiskt redan börjat plugga, även om det kanske inte låter så :) jag blir bara så här nervös nu att jag bara pladdrar på och blir osammanhängande. Men ska plugga mera, det är bara det jag säger.
Sedan, om jag har varit duktig under dagen så kanske jag går ut på kvällen och sedan under helgen så ska jag försöka åka förbi mor och far och bror :).
Blir nog ingen träff med Dancy, trodde att vi skulle försöka samla ihop lite folk och ha en trevlig middag tillsammans hemma hos honom, men han verkar vara i skärgården nu i helgen, så det blir väl av senare.

Har sett Link lite online på msn också :) jättetrevligt, eftersom han brukar vara mer eller mindre osynlig = oaktiv till tusen! Men nu när han och S har egna lägenheten och hon går och lägger sig tidigt, så kan man alltid hoppas av att se mera av honom. Annars brukar det inte bli mycket prat mellan oss längre, var mycket mer sådant tidigare. Men antar att allt prat kom i samband med alla de problemen som fanns då. Givetvis är jag Glad för att han inte har problem längre (eller jag..i alla fall inte så pass stora att vi pratar så himla mycket om dem), men saknar ändå de där långa och djupa konversationerna. Men nu satsar han på sitt förhållande, vilket jag tycker är bra, men man ser dem inte mycket längre. Relationer tar tid och speciellt i början, eller när stora förändringar sker, såsom att flytta ihop. Så jag menar inget illa gentemot dom, utan jag förstår mer än väl.

Har tänkt lite på det, jag brukar bli lite så i ett förhållande, eller snarare jag har varit väldigt mycket så tidigare nu har det blivit mycket bättre. Men jag brukade klänga fast för glatta livet i den personen som jag var med, hatade separation, även om det bara var för en dag, till och med en natt. Vet inte om det är på grund av dåligt självförtroende, för jag har ändå alltid känt...någonstans, att de killarna kunde få mycket bättre tjejer..därmed var det inte konstigt ifall de lämnade mig. Detta ville jag ju ändå inte, så klängde mig fast i alla fall - sa emot mig själv mer eller mindre. Eller så kanske adoptionen ligger till hands här också? Inte för att jag vill "skylla" på den, men kanske är det därför jag alltid har haft problem med separationer? Alltså, inte bara mänskliga separationen (även korta) utan att separera från ett hus också till exempel. Aja, kan gå inte på det mera någon gång...

Läste i Metro idag om Alex Schulman som pratade kring bloggfenomenet och undrade varför de mest besökta bloggarna egentligen inte har något mer innehåll än en detaljerad dagsbeskrivning (detta är en väldigt kortfattad sammanfattning) och det slog mig att Min blogg (även om den kanske inte är i Blondinbella-stajl) inte innehåller mycket vettigt heller :/ känns som om jag borde ändra det lite...inte för jag vet hur riktigt, visst vill jag väl få låta lite smart och ha något djupt och förnuftigt att säga, men är rädd att jag bara inbillar mig att jag kan leverera något väldigt "speciellt". Men jag får väl ge det ett försök att gå lite djupare, ner under skinnet. Men det blir nog i ett annat inlägg, känns som om inget vettigt kommer att komma ur mig vid denna tid på dygnet :P.

Nä, ska nog försöka dra mig till sängen, måste försöka vända dygnet och vara duktig i morgon!
Bye folks!
Sweet Dreams

Känner mig, äcklig, sunkig och lat just nu...
det fanns lite chips hemma och började äta på dem nu på "morgonen", men det slutade men att jag känner precis vad som står här ovan. Ska inte göra om det!

Ska däremot till frisören i dag :) kanske kan det hjälpa mig med humöret, jag hoppas att det går bra, ska testa ytterligare en ny salong, känns som om jag aldrig blir riktigt nöjd. Men nu ska vi se...
Än så länge vet jag inte riktigt hur jag vill ha det, utan får försöka diskutera med frisörskan när jag väl kommer dit.
Blä och sunk! Känner mig som en stor tjock potatis som bara ligger i sängen framför teven just nu, måste komma ut snart! Efter frisören ska jag verkligen göra något annars kommer jag nog att förvandlas till den där soffpotatisen.

Fick ett mess från I imorse och hon sa att hon hade haft värkar under större delen av kvällen, men kollade hennes blogg nu och hon skrev för inte så länge sedan att det hade avtagit nu. Men de skulle gå ut på en promenad och förhoppningsvis få igång saker och ting. Guuuuud så spännande. Hoppas verkligen att allting går bra för dem!

Nu har jag gjort en liten improvment på bloggen i alla fall, i menyn till vänster finns nu mina favoritlänkar, de kommer nog att uppdateras allt eftersom :). Vet att jag nämnde denna improv. tidigare, men nu har det skett ;).

Måste gå och försöka fixa till mig innan jag åker nu.
Ha det så jättebra folk :) eller I, det är ju typ bara du som läser..och L ibland, hon fyller faktiskt år i dag, ska gå in på hennes blogg och gratta nu.

Blir nog ingen soffa skulle jag tro, eller jag vet inte än...

Den som vi skulle få trodde jag att vi skulle få väldigt billigt, eller till och med gratis, eftersom det verkade som om de ville bli av med den rätt snabbt. Men icke, det kostar i så fall en tusing och jag har kollat på blocket och hittat lite billigare, så blir nog att vi får försöka med ännu en blocket-pryl. Aja, det hade ju varit second hand i alla fall eftersom N och M har haft den soffan vi tänkte hämta i dag ett tag. Men vi får se hur det blir, kanske åker H och tittar på den i alla fall.
    Men om vi inte får den i dag så kan jag i alla fall pusta ut litegrann, behöver inte städa som en tok :P även om det borde städas i alla fall, börjar bli trött på att det ser ut som det gör. Men jag behöver i alla fall inte klämma in det på bara ett par timmar. Vilket jag tycker är väldigt skönt :).
    Just nu håller jag på att laddar upp bilderna från igår och även när Rapokalyps spelade i söndags :), det går lite sakta, men det händer saker i alla fall.
    Jag tänkte lägga upp en bild på t-shirten som jag trycket i går, inget avancerat som sagt, men rätt snygg i alla fall.


Nice, huh?

UNG o8!
Den här gången så pallrade jag mig in till stan :) och värt var det ju verkligen.

Nja, stånden kring Kungsträdgården var väl inte de roligaste, massor av fjortisar som sprang omkring och halvskrek, jag är säker på att vissa saker säkert var roliga, men det var ju kö hela dagen! Men jag besökte Tuben i alla fall, ett stånd kring bibliotek och sådant i Stockholm tror jag...och där kunde man trycka sin egen tröja, kvaliteten var ju inte den vackraste, men det fungerade. Blev glad att de gillade mitt motiv så pass mycket att de ville trycka upp ännu en och ha som "skylt ex". Däremot så hade det varit roligt ifall de hade kunnat skriva design av, under skapelsen :P. Men på den så står det i alla fall; Drop knowledge, not bombs. Jag har visserligen snott konceptet, men designen var min egen, väldigt enkelt gjord i photoshop. Som sagt, kvaliteten var väl inte underbar, men det får väl duga, för 90.- så var det inte så farligt.

Men sedan kom höjdpunkten, orsaken som fick mig att pallra mig in, RAPOKALYPS! För er som inte följt bloggen tidigare, så är det min killes brorsas band, de rappar och är Skitbra! Ni kan kolla på deras hemsida här: www.rapokalyps.com, de är så underbara. Det var en underbar stämning också och fick ett par bra fotografier och förhoppningsvis lite bra videoklipp, men är inte säker på hur bra min kamera är på att ta upp ljud (det var otroligt mycket basljud där framme där jag stod). Ni kan se mera Rapokalyps på YouTube också, ska lägga upp en utav deras videor i detta inlägg också. Sedan kan man läsa om dem (och mer om Ung o8) här: http://www.ung08.nu/Article.aspx?Id=84

Idag blir det plugg och städ, är tanken i alla fall. Vill gärna försöka hinna in till stan också en snabbis för lite olika grejer. Men det antar jag kan bli i morgon istället. Ikväll ska vi få en addition till hemmet, nämligen en soffa av H's kusin. Måste städa undan en hel del grejer och ska försöka möblera om i stora rummet, har nämligen en idé till hur det kan se ut ;) förhoppningsvis blir det fint. Måste hämta lite grejer hemifrån också någon gång, men det blir senare.

Är spänd för I också ;) snart blir hon mamma, fatta vad coolt! Hon kommer att bli bäst i hela världen det vet jag, får nog pallra mig dit någon gång efter att lilltjejen är född (om hon nu vill komma ut någon gång ;))..för jag kan inte hålla mig tills de kommer närmare. De ska nämligen flytta hitåt, men det kan ta ett tag.
 

Ni kan se behind the scenes när det gäller videon Aldrig Ensam här: http://www.youtube.com/watch?v=tpUkkGFuPFY

Ska nog sluta babbla här och försöka få något gjort!!
Bye, sweethearts!

Det var gårdagens datum och det stora festen i Stockholm...orkade inte ta mig dit dock!

 För mig så var gårdagen ingen speciell dag på grund av att det var 080808, men om folk vill fira och festa, be my guest själv så kan jag alltid hitta andra anledningar för att fira. Men var så himla trött i går att jag inte orkade med någonting, hade inte sovit mycket natten innan och dagen var full av olika planeringar.
    Dagen började med att jag vaknade vid 06.27 eller något i den stilen för att H gick upp och för att det regnade som satan! Det bara smattrade på garagetaket här utanför, otroligt vilket ös det var och åskan (akompanjerad med någon blixt) gick...ingen lugn morgon med andra ord.
    Sedan gick H till jobbet och jag som ÄNTLIGEN fått min bok Breaking Dawn satte ju direkt igång att läsa den (hade hunnit omkring 50 sidor kvällen innan, då jag köpte den) när jag insåg att jag inte skulle lyckas somna om. Bra är den, lite oväntade grejer i början däremot, lite förutsägbar, men nu börjar den att bli lite mera händelsefull. Den är nog inte den bästa (än så länge) i serien, men den är ändå otroligt bra och så härligt tjock :D. Däremot när jag lade mig i går så hade jag kommit nästan halv, nästan halva boken på en dag! :O (minus de där 50 som var kvällen innan) men i alla fall, jag läste bara i typ 4½ timme i går, så inte ens hela dagen. Men när jag hittar en sådan här bok går det snabbt, för snabbt :( vill absolut inte att den ska ta slut!!! Meyer måste skriva fler böcker, NU! Vet att hon jobbar på ett projekt, parallellbok till första delen i denna Twilight-serie..hoppas den kommer ut snart!
    Efter att ha läst lite under morgonen så åt jag lite flingor och försökte bestämma mig vad jag skulle ha på mig inför familjemiddagen ;) det blev en svart kjol, mönstrade svarta strumpbyxor och en turkosblå tröja :) helt okej. Sedan åkte jag för att möta mamma och mormor, hade sagt att jag kunde hjälpa dem med handling och sådant inför middagen. Mamma var lite sen och sedan satt jag och höll dem sällskap under lunchen, smakade en bit av mammas macka, men var fortfarande mätt efter frukosten. Handlingen fortsatte efter det :) och sedan kom vi hem och började fixa lite grejer, typ dukning och sådant.
    Farmor stod näst på tur på listan, vi skulle nämligen åka och hämta henne och sedan passade vi att hämta upp H från jobbet också eftersom han jobbar i närheten och precis hade slutat för dagen. Hade, när jag hjälpte mamma att handla hittat sockerskorpor, sådana som H introducerade mig för i Finland :), så hade köpt ett packet till honom, vilket han blev väldigt glad för. Sedan var det matfix resten av dagen, såg lite bitar av OS invigningen också. Jag och farmor diskuterade faktumet att vi inte gillar att Christian Olsson (trestegshopparen) fick hålla i svenska fanan. Dels för att han inte är med i OS i år, okej han kan inte rå för att han är skadad, absolut inte! men sedan är han inte ens skriven i Sverige, utan i Monaco, bara för att inte behöva betala skatt här..tycker absolut att det är dåligt! Då kunde ju Holm eller Klüft, som faktiskt är skrivna här + tävlar, ha hållt i fanan istället?
    Som Benny Andersson sa i någon intervju kring Mamma Mia! som har haft biopremiär, han sa att de aldrig har tjänat så mycket pengar som nu och att han är så glad över att ha mer pengar, eftersom det innebär att han kan betala så mycket mer i skatt, det gillar han! Jag tycker att det är en bra tankegång! Man ska ju hjälpa till i samhället om det faktiskt är så att man har så pass mycket pengar, skatten är ju faktiskt satt efter hur mycket man tjänar. I alla fall under förra regeringstiden, får se hur och om det ändras nu...
    Hade tänkt att försöka åka in för att se på festligheterna kring 080808, inte för dagen som så direkt, utan bara för nyfikenheten ;) men jag var alldeles jättetrött så vi åkte hem istället och slöade, H bakade kakor också :) *mums* men har bara fått i mig en kaka (nu imorse) sen vart jag alldeles mätt :P. Chocolate-chip cookies kan vara rätt maffiga liksom...

I dag då? Jo, jag ska träffa K igen :) hur skojigt som helst, det var ett tag sedan och det gick ju som sagt så bra att prata med henne förra gången, hoppas att det håller i sig nu och inte blir awkward hemma hos henne. Inte för att jag tror det, bara lite nervös :P. Tanken är att vi ska äta någon lätt middag och sedan sitta och prata lite, men lite vin kanske? Lät väldigt mysigt när hon föreslog det i ett sms.
    H jobbar hela helgen, men har kompledigt på måndag, han jobbar dessutom rätt sent så det är ju kul att ha något att göra. Däremot så borde jag verkligen plugga, har omtenta den 23:e så det är inte så långt kvar. Däremot har jag ju redan gjort detta prov en gång och läst igenom denna bok förut, men hoppas att något sitter kvar :/ ska nog ta med mig skolboken på tåget i till stan för att läsa lite då. Men å andra sidan vill jag så gärna läsa i min andra bok också, tar nog med mig båda och läser ena på väg in och den andra på väg hem ;).
    I var gullig och länkade till mig på bloggen, jag ska försöka fixa så att mina länkar till bloggar också hamnar i menyn på bloggsidan..ska trixa lite snart :) hoppas att det fungerar.

Bye Folks!

...tänkte jag skriva lite, ge mina två kommentatorer något att läsa ;)

Känner mig riktigt seg idag, men det ska det bli ändring på, tänker ta tuben in till stan och traska omkring där, det får vara hur tråkigt väder det vill, jag ska ut på något sätt. :) Måste förbi stora bokhandeln i alla fall för att se ifall Breaking Dawn nu äntligen har kommit ut. Vill så gääärna läsa den, men har börjat att läsa The Catcher of the Rye nu, den är bra :) lite Coupland över den på något sätt. Men har än så länge inte kommit så långt.

I går var en trevlig dag, H var hemma eftersom han får komp ledigt då han jobbar båda dagarna under denna helg :(. Vi tog det mest lugnt och sedan promenerade vi en del :) det var mysigt. Sedan tog jag vara på min 40% rabatt på La Redoute och slog till på ett par stövlar, har visserligen redan hittat ett par som jag skulle  kunna dö för, men de var så dyra. Så de här är kanske lite lika eleganta, mera MC-modell, men de ser bra ut och dessutom billigare ;). Ska få upp en bild här hade jag tänkt, såklart valde jag svarta istället för bruna :P. Nu är det bara att vänta...
Kommer även att (förutom de 40% få ett påslakan :))


Hoppas på att de kommer att passa perfekt :) har ett par lite mera tunna/diskreta också från förra hösten, kan nog använda dem med ;).

I morgon blir det middag hemma hos mamma och pappa :) ska bli trevligt, nu när mormor är här och farmor kommer blir det som en miniatyr släktträff :) och sedan på lördag ska jag försöka träffa K, ska bli kul, det var ett tag sedan. Så en utav helgens dagar har jag i alla fall något planerat, då H jobbar kväll.

Nä, nu ska jag dra mig ut :D
Bye

Har suttit och lyssnat på den låten litegrann och den har börjat fastna :) gillar den, kommer nog att koppla denna sång till Sommar 08, årets sommarhit liksom. Soundet gör mig så glad också (oftast) :) hoppas att det kan smitta av sig lite på er också!

Hoppas att allting är bra med er, om det nu är så många som läser denna blogg, men hursom :) hoppas ni som läser mår bra. Kommentera jättegärna, det är så himla roligt med kommentarer. Just nu sitter jag med laptopen klistrad i knäet och gör typ ingenting vettigt :P borde nog börja slå upp skolboken, ska göra det på tågresan in till stan. Ska nämligen shoppa lite hade jag tänkt, men böcker denna gång :) inte kläder. Men man vet ju aldrig vad som kan lyckas smita ner i shoppingvagnen. Nä, men har hittat ett par böcker som jag bara MÅSTE ha, inte så bra att köpa böcker nu dock, jag vet. Då kommer jag att sitta med näsan i dem istället för att faktiskt sitta med näsan i en skolbok :)..men jag kan bara inte hålla mig ifrån dessa böcker. Så här ser listan ut:

1. Breaking Dawn av Stephenie Meyer - Ni som har läst min blogg tidigare vet hur mycket jag har tjatat om denna bok och hela serien, den är bara ett MÅSTE! Läs serien, ni som inte har det.
2. Catcher in the Rye av J.D. Sallinger
3. Brave New World av Aldous Huxley

Ska försöka komma iväg rätt snart, måste bara sätta på mig något anständigare än pyjamas, eftersom jag har varit hemma och latat mig hela dagen ;).

H var jättesöt igår, han hade köpt en present åt mig och oftast brukar det vara lite små grejer så där som är söta, men nu hade han gått toch köpt en tröja åt mig som jag hade testat men sedan bestämt mig för att inte köpa, för att jag inte hade mycket pengar. Åh, blev så glad! Är så roligt när han lägger märke till saker som det.

Mormor kommer hit idag också och då menar jag inte lägenheten (puh! för även om jag försökte röja undan det värsta, hade inte hunnit packa upp ordentligt från Finland eftersom gästerna kom hit så snabbt efter) utan till Sverige, ska försöka träffa henne under veckan, umgås med henne och mamma :) antar att bror kommer att vara mera med kompisar och pappa börjar nog jobba :) men ser honom i så fall på kvällarna. Jag hoppas dessutom att han blir bättre, han verkade inte må speciellt bra igår. :(

Solen har börjat försvinna här, pratade med J och tydligen så har de - ovanligt nog - sol i England, så antar att vi var tvugna att ge dem lite solsken också? Man måste ju vara rättvis. Hm, skriver lite mer om gästerna och hur den veckan blev och mitt brännsår, vid senare tillfälle.


Jason Mraz - I'm yours
Enjoy! Lockas in i sångens toner och bli glada!

Äntligen så har jag fått tillbaka min laptop :D *underbart glad*, däremot så verkar en tangent inte fungera :/ men, men. Det löser jag nog.

Vet att jag inte har varit så där jätteaktiv på senaste, men kommer förhoppningsvis att vara bättre på det nu. H har börjat jobba idag också, så nu är det tomt i lägenheten, känns rätt trevligt också på sitt sätt ;). Jag är glad över att kunna sitta i sängen också skriva också. Så vad har hänt på senaste? Jag har startat ett juniorlag för mitt fotbollslag på hattrick, går ju inte så bra för dem ännu dock, men det är ju inte så konstigt. Sedan har jag sett nya Batman filmen The Dark Knight, den var JÄTTEBRA :D tycker att Heath Ledger gjorde så himla bra ifrån sig som Jokern. Slutet var jättebra också, ett par fina quotes därifrån till exempel:



Den Batman filmen jag tidigare sett med Jokern är den med Jack Nicholson och där är han ju rätt gammal redan, så var lite skeptisk till att se Heath Ledger i den rollen, men BOY, han gör den BRA! Ännu mer bisarr än den förra. Otroligt underbart bra, det är skittråkigt att man ser nu, hur mångsidig han var...eftersom han dog för inte så länge sedan. Att Maggie Gyllenhaal spelade Rachel var både bra och dåligt, eller bra och mindre bra. I första filmen Batman Begins som kom ut 2005 (TDK är uppföljaren), så spelades Rachel av Katie Holmes och jag tyckte nog att hon passade lite i den rollen, lite halv mjäkig och tjejig liksom. Maggie är en jättebra skådespelerska, säger ingenting annat, men hon har liksom mer ruter i sig och på ett sätt passade det Rachel i filmen, men på ett annat sätt så hade det varit kul att se Katie även i denna film. Men antar att Cruise har henne i ett koppel, eller liknande. Men ni som inte har sett The Dark Knight, rör på påkarna och gör det NU!

Vanligtvis när jag skriver (på senaste) har jag använt indrag och sådant i inlägget, istället för att göra sådan här styckeindelning, men det fungerar inte att tabba just nu :/ vet inte vad det beror på. Men så om stilen på inläggen ändrats fram och tillbaka är det på grund av att jag sitter vid någon annan dator.

Såg om Mamma Mia igår förresten, gillade den så mycket, såklart var den bäst första gånger, men precis som med alla andra filmer så lägger man märke till detaljer som man missat tidigare ;) så bortkastat var det verkligen inte. Se den också, ifall ni inte har sett den.

Idag har jag inte gjort så mycket, träffat mamma, pappa och bror :) det var trevligt, det var ju ett tag sedan. Kollade runt lite i centrumet där, hämtade ut min dator och sedan fixade jag i ordning mitt "gamla" rum, eftersom mormor kommer i morgon och ska få sova där. Skriver gamla inom citationstecken, eftersom det inte känns så längesedan jag flyttade därifrån, men antar att man skulle kunna göra ett ordbyte och skriva andra, istället för gamla.

Nä, nu ska jag försöka börja med middagen :)
Bye!