NyxOfNight

Förhoppningsvis - för er som faktiskt orkar plöja sig igenom mina texter - så kommer detta endast att bli en kort (for a change) nattlig liten notis. Men i och med att det är jag, så vet man aldrig vad som kan rinna ut genom fingertopparna...

De senaste dagarna har jag bara känt mig svag, patetisk, hjälplös och rätt dum!
    Jag har frågat mig, säkert tusentals gånger, vad det är jag håller på med.
    Men jag har inte hittat något svar, antagligen för att jag inte vet Vad det är jag håller på med.
Önskar dock att jag visste, att jag kände mig stark, då skulle jag kanske kunna gå vidare. Men här sitter jag och vet ingenting. Det känns patetiskt att försöka vara kvar i ett förhållande, som uppenbarligen inte verkar fungera och jag vet att ni säkert tänker "ja, men sådant där är svårt". Men jag tror faktiskt inte att det är just den grejen...alltså jag tror inte att det är själva relationen i sig som är svår att bryta sig fri från, utan vanan, säkerheten, tryggheten och minnena.
    Visst kan jag hitta nya vanor, finna nya säkerhetsnät och ny trygghets känsla, hos någon annan eller snarare med någon annan! Men måste nog lyckas hitta lite av de sakerna i mig själv också...det är jag medveten om och jag håller på att jobba med det. Jag har erkänt att jag har ett problem, då har jag väl kommit ett steg på vägen?
    Så just nu låter jag bara det hela sväva, om H vill försöka göra något åt det hela, då får han försöka. Jag har försökt i två år och visst, jag kommer inte bara sitta och titta på nu...utan om han faktiskt visar något intresse, då kanske jag kan engagera mig. Men jag måste ju tänka på mig själv också, jag orkar inte vara hans försöks kanin förevigt, jag håller på och tappar mina känslor också...det är ju rätt svårt att hålla kvar vid dem när man inte får höra mycket positiva saker längre, när man märker att man inte får någon speciell uppskattning längre. Jag tror på att; om man har upplevt ljuset en gång, så blir mörkret mörkare. Med andra ord, har någon hjälpt en att lysa upp en väldigt mörk tillvaro och sedan försvinner och säger "ja, men du klarade dig ju innan", så blir mörkret man kom ifrån aldrig likadant igen, det blir mörkare, för då har man fått uppleva hur ljuset faktiskt kändes - man fick alltså en referenspunkt.
    Okej, jag svamlar...sorry!

Men ibland är det svårt att hålla fast vid det man har erkänt, det är lätt att sopa under mattan när ingen annan ser. Eftersom det bara är jag, det finns ingen annan som disciplinerar mig åt mig...utan jag är ensam själv och det är svårt att hantera ibland. En sådan person som jag, som inte har den bästa strukturen (men gör så gott jag kan..oftast), behöver ibland en annan person, som orkar att hjälpa mig....orkar när jag inte gör det.
    Men jag vet att jag måste bli starkare själv också.
    Dock har jag lärt mig, eller insett snarare, att man inte behöver göra allt själv och bara för att man tar hjälp av vänner betyder detta inte att man helt och hållet är beroende av någon annan, utan ibland behöver man bara lite hjälp på traven.
    Däremot så kickar jag mig själv i arslet just nu, ska försöka vara starkare och orka med skolarbetet som jag faktiskt var duktig med förra veckan. Ska inte gömma mig under täcket längre, även om det ibland känns som om det vore mycket lättare. Jag har faktiskt levt i sängen hela helgen mer eller mindre. Har inte velat gå upp, men bara att få höra några snälla ord från en vän kan hjälpa så mycket!
    Speciellt när man, i den situationen jag är i, känner sig ensam, svag och obetydlig.
    Så nu ska jag kicka mig hårt och ta mig framåt, även om det kommer att vara svårt!
Men bevisligen är jag inte ensam :).
    Jag tackar och bockar för detta. Så man ska hålla fast vid de små sakerna, detaljerna, som faktiskt gör skillnad och gör dagen ljusare och får det att kännas som om det finns ett slut på även det mörkaste!

So I'm single again, fine! I'll just have to deal with it ;) it could be a hell of a lot worse! and there are a lot of boys out there too, so I guess I'm not totally alone. I just have to face it. Get over myself.