NyxOfNight

Det finns nog många av er därute i cyberspace som vet vad detta innebär (tyvärr),

I helgen så kontaktade en gammal vän mig på MSN, har inte pratat med honom på ett bra tag, vi är båda lika geekiga och det var nog så som vi kom i kontakt från första början, men så blev det rätt tyst på samtalsfronten ett tag, men nu har vi börjat prata igen, det är jätteroligt!
    Dessvärre så har han kärleksproblem och han började berätta lite kort hur allt hängde ihop, jag tyckte synd om honom (vet ju hur det kan vara) men visste inte riktigt vad jag kunde göra för att hjälpa förutom att lyssna. Men i slutändan så sa jag åt honom att stå på sig, men att han såklart måste tänka på hur han mår själv också, det är inte kul att vara i ett förhållande som bara gör en deppig och ledsen.
    Men jag vill ändå tro att man i början (innan man kommer någon vart) måste våga stå på sig, våga göra något som man kanske inte annars vågar, bjuda lite på sig själv och allt det där.
    Visserligen kan situationerna vara svåra i vissa fall, men på något sätt vill jag nog säga att jag tror att man måste försöka i alla fall. Även om hon/han är upptagen, så ska man kanske ändå inte låta det vara en alltför stor orsak till att inte göra något. Jag menar, det finns ju gränser och får man ett rakt nej, eller en anledning (eller både och) så är det ju klart att man ska dra sig tillbaka. Men i vissa fall så kanske det kan ge något i alla fall? Visst det är väl inte schysst i sig att stöta på någons flickvän/pojkvän, men man kan ju inte rå för vem man faller för (och som sagt det finns gränser), men bara för att någon har ett förhållande betyder detta inte att förhållandet är jättebra.
    Man behöver väl inte gå jättefort framåt, men vara en god vän till en början och kanske kan det utvecklas till något mer framöver? Visst, en person kan verka vara i ett lyckligt förhållande och visst, förhållandet kanske är bra, men man vet ju inte om det finns någon annan som är bättre, så kanske kan personen upptäcka att du är a better match om du finns där och inte håller dig undan bara för att hon/han har ett förhållande. Ibland blir jag riktigt trött på vissa personer som drar sig undan direkt, bara för att man är tillsammans med någon och nu menar jag inte att jag vill att massor av personer ska börja stöta på mig eller liknande. Men man kan väl ha killkompisar som tjej också? Men det verkar som om massor av killar (jag kan ju inte uttrycka mig hur män upplever detta) drar sig undan för att man är tillsammans med någon, som om de har "slösat" tid på en tjej när de upptäcker att hon redan har kille. Visst, man kan väl bli besviken, men man behöver väl inte springa vidare till nästa tjej för det?
    Vänner är något man har för livet, eller hur? Så jag bad E att bara ta det lugnt i början, vara en god vän och sedan se ifall hon känner för att utveckla deras vänskap till en relation, han berättade att hon överväger detta. Måste vara jobbigt att behöva vänta på ett svar, men hoppas att det löser sig. Jag ska träffa honom i veckan och får förhoppningsvis veta mera kring det hela..

Nu menar jag såklart inte att jag tycker att man ska stöta på alla som är i ett förhållande, men det behöver inte nödvändigvis betyda förbjuden mark..som sagt man kan inte göra mycket åt sina känslor, man borde ge sig själv en chans ibland och inte bry sig så mycket om andras åsikter. Ibland måste man vara lite självisk.
    Det kan sluta bra ändå.
Kolla bara på M och I de lever tillsammas med A och är jättelyckliga :) är så glad för deras skull.

Skulle vilja kunna fixa alla kärleksproblem åt alla! :)
    Alla borde få chansen att vara lycklig och hitta den där personen som får dig att le och må bra, det är det som är viktigt i livet. All you need is love, right? <3