Sorry
Inser att jag har skrivit väldigt långa inlägg här på senaste, vilket mest är på grund av att jag är lat och för att så mycket har hänt, så jag har inte orkat skriva av mig...ber om ursäkt :). Ni behöver absolut inte läsa igenom allt, det är väl mest för min egen skull som jag skriver här. Skriver ostrukturerat och inte speciellt bra, dessutom är det ju så få som läser.
Hur som helst, jag bara skriver...
Sen är det upp till er ifall ni orkar er igenom, tänker inte pressa er!
Sitter mest här, kan inte sova ikväll verkar det som, inte än i alla fall...
Kan bara inte sluta tänka på livet, tiden och allt annat sådant där djupt.
Jag är i ett förhållande som antagligen inte är bra, för mig eller någon annan i min omgivning..antagligen inte för H heller. Alltså, don't get me wrong, om relationen skulle kunna bli bättre (mycket bättre) och ifall det skulle gå snabbt - så att jag slipper sitta här och bara hoppas att H kan älska mig (bryter ju ner en..) - så skulle det vara otroligt bra!
Men jag bryr mig inte så mycket om mig själv...egentligen, jag kan kämpa, försöka vara stark (trots att jag har mina svackor fram och tillbaka..man kan ju inte vara stark Hela tiden)...kanske skulle relationen fungera då.
Men...å andra sidan, livet är kort, alldeles för kort!
Det är tiden emot oss - vanliga mänskliga - eller något i den stilen.
På senaste tid så har jag förlorat personer, M som stod mig väldigt nära och sedan fick jag reda på att T har gått bort.
Hennes död var så himla bisarr...eller det är det väl alltid, kanske? Men hon var och jobbade i Norge, ensam, rensa tankarna lite..eller det var det jag fick känslan av i alla fall...och sedan en dag var hon ute, skulle gå och vandra, skulle upp någonstans och gick en väldigt "dum" route..och föll!!! Ner för en klippa, ett par meter. Hon pratade med P (våran gemensamma kompis och hennes ex bara någon dag innan det).Tydligen låg hon så ett par dagar, innan man hittade henne död, så antagligen hade hon jävligt ont också. Det känns så otroligt hemskt. P läste sedan i tidningen om att det var en kvinna i hennes ålder, försvunnen, på just det stället och tillslut kopplade han ihop ett och ett...ringde hennes föräldrar och fick det konfirmerat. SÅ JÄVLA HEMSKT! och bisarrt...
Livet är för kort, för jävla kort ibland...
Så man ska inte stanna upp alltför länge och tänka/grubbla alltför mycket!
Lev livet istället, det uppmanar jag er alla till, vilket även inkluderar mig.
Ska försöka sova lite nu...måste plugga som ett djur imorgon!!!
Hur som helst, jag bara skriver...
Sen är det upp till er ifall ni orkar er igenom, tänker inte pressa er!
Sitter mest här, kan inte sova ikväll verkar det som, inte än i alla fall...
Kan bara inte sluta tänka på livet, tiden och allt annat sådant där djupt.
Jag är i ett förhållande som antagligen inte är bra, för mig eller någon annan i min omgivning..antagligen inte för H heller. Alltså, don't get me wrong, om relationen skulle kunna bli bättre (mycket bättre) och ifall det skulle gå snabbt - så att jag slipper sitta här och bara hoppas att H kan älska mig (bryter ju ner en..) - så skulle det vara otroligt bra!
Men jag bryr mig inte så mycket om mig själv...egentligen, jag kan kämpa, försöka vara stark (trots att jag har mina svackor fram och tillbaka..man kan ju inte vara stark Hela tiden)...kanske skulle relationen fungera då.
Men...å andra sidan, livet är kort, alldeles för kort!
Det är tiden emot oss - vanliga mänskliga - eller något i den stilen.
På senaste tid så har jag förlorat personer, M som stod mig väldigt nära och sedan fick jag reda på att T har gått bort.
Hennes död var så himla bisarr...eller det är det väl alltid, kanske? Men hon var och jobbade i Norge, ensam, rensa tankarna lite..eller det var det jag fick känslan av i alla fall...och sedan en dag var hon ute, skulle gå och vandra, skulle upp någonstans och gick en väldigt "dum" route..och föll!!! Ner för en klippa, ett par meter. Hon pratade med P (våran gemensamma kompis och hennes ex bara någon dag innan det).Tydligen låg hon så ett par dagar, innan man hittade henne död, så antagligen hade hon jävligt ont också. Det känns så otroligt hemskt. P läste sedan i tidningen om att det var en kvinna i hennes ålder, försvunnen, på just det stället och tillslut kopplade han ihop ett och ett...ringde hennes föräldrar och fick det konfirmerat. SÅ JÄVLA HEMSKT! och bisarrt...
Livet är för kort, för jävla kort ibland...
Så man ska inte stanna upp alltför länge och tänka/grubbla alltför mycket!
Lev livet istället, det uppmanar jag er alla till, vilket även inkluderar mig.
Ska försöka sova lite nu...måste plugga som ett djur imorgon!!!
Kommentarer & Åsikter
Trackback
