Autumn
Ja, höst.
Vad mer kan man säga?
Gillar denna årstid på ett sätt, har lite utav en hat-kärlek till den tror jag. As you might know; There's a thin line between Love and Hate. På något sätt älskar jag alla de fina färgerna som bryter ut i trädens lövverk, naturen blir ännu mysigare, jag får lust att sätta på mig jättebekväma sköna kläder och bara traska rakt ut i färgerna. Gärna med matsäck och varm choklad á la dagisutflykt eller liknande. Gärna ska solen lysa genom bladen och göra att det blir ett guldskimrande ljus, eldens färgskala eller något i den stilen. Dessvärre verkar solstrålarna vilja lysa någon annanstans, exempelvis i Hanoi där min mor befinner sig för tillfället. Inte för att jag behöver den värmen hon har där nu, utan bara lite solstrålar.
Det negativa med denna årstid däremot är att det börjar bli mörkare och gråare, vilket bruka kunna locka fram deppigheter och annat, brukar vara så med mig i alla fall. Saker som händer under året, skuffas undan och göms bort någonstans längst bak i huvudet, men hur väl jag än försöker glömma/förtränga/gömma undan dessa händelser så lyckas de komma upp till ytan så här under hösten. Allt som tidigare har legat i en stor hög (tänk er en lövhög) som tillslut rasar och då tvingas man reda ut/up och rafsa undan allt, en gång för alla.
Så känner mig nere lite då och då, fram och tillbaka, men förhoppningsvis så klarar jag att hålla känslor och annat i schack. Vill inte hamna i någon läskig, mörk spiral.
Vad är det som dyker upp till ytan nu då? Döden, har två stycken nära (och väldigt kära) som just nu inte mår bra alls. En utav dem har cancer och kommer antagligen inte att finnas kvar länge till, det är så orättvist, han kanske inte ens når 30 och efter sig lämnar han vänner och en familj som kommer att sakna honom extremt. Sedan har vi min kära farmor som jag älskar över allting annat på jorden, hon har hjälpt mig igenom så otroligt mycket. Inte för att jag tror att hon kommer att kolavippa när som helst, men hon har åkt fram och tillbaka/in och ut från sjukhus de senaste månaderna och det gör mig ju inte lugnare och hennes ålder (89 i December) har säkert något med det hela att göra. Men det är så jobbigt att se henne så svag, hon är ju 100% klar i huvudet!
Men för att klara av detta så behöver man vänner, någon att prata med, folk man litar på, nära och kära runt omkring sig och jag ska inte klaga. Jag har gott om nära och kära runt omkring mig som bryr sig. Att jag sedan inte pratar jättemycket med dem om allt det här, det är ju inte deras fel. Men ikväll så kommer kusin M över och förhoppningsvis så kanske det lättar bördan litegrann.
Så vad ska man då säga?
Välkommen Höst.
Även välkommen höstdagjämningen som börjar idag (15.44). Idag är alltså ett - utav de två dygn - då natt och dag är lika långa över hela världen. På något sätt tycker jag att det låter fint och vackert; något som vi Alla har gemensamt liksom, något som vi alla delar.
Höstlöv är en utav mina fascinationer ;) njut!
(http://www.bioresurs.uu.se/myller/skog/skog_bild/lonn_host.jpg)
Vad mer kan man säga?
Gillar denna årstid på ett sätt, har lite utav en hat-kärlek till den tror jag. As you might know; There's a thin line between Love and Hate. På något sätt älskar jag alla de fina färgerna som bryter ut i trädens lövverk, naturen blir ännu mysigare, jag får lust att sätta på mig jättebekväma sköna kläder och bara traska rakt ut i färgerna. Gärna med matsäck och varm choklad á la dagisutflykt eller liknande. Gärna ska solen lysa genom bladen och göra att det blir ett guldskimrande ljus, eldens färgskala eller något i den stilen. Dessvärre verkar solstrålarna vilja lysa någon annanstans, exempelvis i Hanoi där min mor befinner sig för tillfället. Inte för att jag behöver den värmen hon har där nu, utan bara lite solstrålar.
Det negativa med denna årstid däremot är att det börjar bli mörkare och gråare, vilket bruka kunna locka fram deppigheter och annat, brukar vara så med mig i alla fall. Saker som händer under året, skuffas undan och göms bort någonstans längst bak i huvudet, men hur väl jag än försöker glömma/förtränga/gömma undan dessa händelser så lyckas de komma upp till ytan så här under hösten. Allt som tidigare har legat i en stor hög (tänk er en lövhög) som tillslut rasar och då tvingas man reda ut/up och rafsa undan allt, en gång för alla.
Så känner mig nere lite då och då, fram och tillbaka, men förhoppningsvis så klarar jag att hålla känslor och annat i schack. Vill inte hamna i någon läskig, mörk spiral.
Vad är det som dyker upp till ytan nu då? Döden, har två stycken nära (och väldigt kära) som just nu inte mår bra alls. En utav dem har cancer och kommer antagligen inte att finnas kvar länge till, det är så orättvist, han kanske inte ens når 30 och efter sig lämnar han vänner och en familj som kommer att sakna honom extremt. Sedan har vi min kära farmor som jag älskar över allting annat på jorden, hon har hjälpt mig igenom så otroligt mycket. Inte för att jag tror att hon kommer att kolavippa när som helst, men hon har åkt fram och tillbaka/in och ut från sjukhus de senaste månaderna och det gör mig ju inte lugnare och hennes ålder (89 i December) har säkert något med det hela att göra. Men det är så jobbigt att se henne så svag, hon är ju 100% klar i huvudet!
Men för att klara av detta så behöver man vänner, någon att prata med, folk man litar på, nära och kära runt omkring sig och jag ska inte klaga. Jag har gott om nära och kära runt omkring mig som bryr sig. Att jag sedan inte pratar jättemycket med dem om allt det här, det är ju inte deras fel. Men ikväll så kommer kusin M över och förhoppningsvis så kanske det lättar bördan litegrann.
Så vad ska man då säga?
Välkommen Höst.
Även välkommen höstdagjämningen som börjar idag (15.44). Idag är alltså ett - utav de två dygn - då natt och dag är lika långa över hela världen. På något sätt tycker jag att det låter fint och vackert; något som vi Alla har gemensamt liksom, något som vi alla delar.
Höstlöv är en utav mina fascinationer ;) njut!
(http://www.bioresurs.uu.se/myller/skog/skog_bild/lonn_host.jpg)
Kommentarer & Åsikter
Postat av: idun
Jag tycker hösten är mysig jag oxå :)
Men jobbigt att det blir mörkare som sagt :( Mörkret får mig oxå att vilja gräva ner mig ibland och man blir påmind om saker som man kanske inte vill ha och göra med.
Trackback
