Det gråa invaderar
Ja, hur känns det idag?
Inte bra och inte mycket bättre, det känns fortfarande lika overkligt. Har försökt att hålla mig sysselsatt till tusen, så har inte ens hunnit tänka eller känna mycket. Men det kommer väl krascha över mig någon gång...men jag får ta det då. Ta en dag i sänder liksom, right?
Igår kväll kändes allt jättekonstigt, ännu overkligare kanske? Kände mig otroligt dum/knäpp som "låtsades" som ingenting och försökte konversera normalt med folk på msn, I fanns där och stöttade men vi bytte rätt snart samtalsämne och riktade in oss på trevligare saker, även M fanns på msn och försökte väl vara så "normal" som möjligt, vet dock inte hur bra det lyckades. Berättade inget för honom, känns som om jag har dragit ner honom i tillräckligt mycket saker ;) (stackars pojk!) han lär ju få reda på det förr eller senare i alla fall, om han läser bloggen till exempel...kan lägga till att nej, jag är inte så här mörk och depp hela tiden...
Så jag satt där och diskuterade allt och inget och var "normal", sedan drog sig alla offline för sängen och jag tänkte att jag nog borde göra det också, men det gick inte speciellt bra att sova (vilket jag antar inte är så konstigt). Låg mest och tänkte och försökte inse och ja..vad jag nu gjorde.
Så imorse när jag skulle dra mig till universitetet gick det ju smidigt, var trött och hängig och ögonen såg rätt rödsprängda ut, stackars människor som såg mig idag, lär ha sett ut som om jag varit beroende av crack i ett antal år.
Tiden gick och jag satt mest och försökte låta smart, de få gångerna jag öppnade munnen. Sen fick jag bege mig ut till andra delar av universitetet för att skaffa lånekort (kan de inte administrera sådant från alla delar av uni?), när jag väl var klar började regnet droppa och allting var lika grått som på bloggen och som i huvudet. Begav mig sedan hit, där jag fortfarande sitter och har pluggat en del..kanske är bra att jag måste hålla mig sysselsatt till tusen för att inte tänka? Bra för studierna i alla fall...kanske?
Kom precis på ett stycke ur en Within Temptation låt, som passar in väldigt mycket i sammanhanget:
Never thought
This day would come so soon
We had no time to say goodbye
How can the world just carry on?
I feel so lost when you are not at my side
But there is nothing but silence now
Around the one I loved Is this our farewell?
Det är en väldigt vacker låt, som heter Our Farewell, klistrar in YouTube videon till den här :) lyssna och njut!
och hoppas att ni alla har haft en trevligare start på veckan!
Många Kramar.
Inte bra och inte mycket bättre, det känns fortfarande lika overkligt. Har försökt att hålla mig sysselsatt till tusen, så har inte ens hunnit tänka eller känna mycket. Men det kommer väl krascha över mig någon gång...men jag får ta det då. Ta en dag i sänder liksom, right?
Igår kväll kändes allt jättekonstigt, ännu overkligare kanske? Kände mig otroligt dum/knäpp som "låtsades" som ingenting och försökte konversera normalt med folk på msn, I fanns där och stöttade men vi bytte rätt snart samtalsämne och riktade in oss på trevligare saker, även M fanns på msn och försökte väl vara så "normal" som möjligt, vet dock inte hur bra det lyckades. Berättade inget för honom, känns som om jag har dragit ner honom i tillräckligt mycket saker ;) (stackars pojk!) han lär ju få reda på det förr eller senare i alla fall, om han läser bloggen till exempel...kan lägga till att nej, jag är inte så här mörk och depp hela tiden...
Så jag satt där och diskuterade allt och inget och var "normal", sedan drog sig alla offline för sängen och jag tänkte att jag nog borde göra det också, men det gick inte speciellt bra att sova (vilket jag antar inte är så konstigt). Låg mest och tänkte och försökte inse och ja..vad jag nu gjorde.
Så imorse när jag skulle dra mig till universitetet gick det ju smidigt, var trött och hängig och ögonen såg rätt rödsprängda ut, stackars människor som såg mig idag, lär ha sett ut som om jag varit beroende av crack i ett antal år.
Tiden gick och jag satt mest och försökte låta smart, de få gångerna jag öppnade munnen. Sen fick jag bege mig ut till andra delar av universitetet för att skaffa lånekort (kan de inte administrera sådant från alla delar av uni?), när jag väl var klar började regnet droppa och allting var lika grått som på bloggen och som i huvudet. Begav mig sedan hit, där jag fortfarande sitter och har pluggat en del..kanske är bra att jag måste hålla mig sysselsatt till tusen för att inte tänka? Bra för studierna i alla fall...kanske?
Kom precis på ett stycke ur en Within Temptation låt, som passar in väldigt mycket i sammanhanget:
Never thought
This day would come so soon
We had no time to say goodbye
How can the world just carry on?
I feel so lost when you are not at my side
But there is nothing but silence now
Around the one I loved Is this our farewell?
Det är en väldigt vacker låt, som heter Our Farewell, klistrar in YouTube videon till den här :) lyssna och njut!
och hoppas att ni alla har haft en trevligare start på veckan!
Många Kramar.
Kommentarer & Åsikter
Trackback
